I går fyllde jag 57 år. Det är en ganska så lång tid det.
"Du börjar bli gammal" tyckte någon i familjen.
Visst. Det är så sant så!
Om bara 3 år fyller jag 60.
Alldeles nyss satt vi en grupp ute i trädgården och firade min 50 års dag...
I går kväll var jag och min lilla familj och firade med att äta pizza.
Så underbart att få ha en familj som bryr sig!
Jag vet att det tyvärr inte är alla förunnat...
Att fylla år gör mig på nåt sätt fylld av både förundran och förväntan.
Det är inte alls någon självklarhet att få fylla år och bli äldre.
Om några veckor skulle min storebror ha fyllt 59 år.
Han fick inte ens fylla 57 år.
Han bara dog ett halvt år innan. Helt oväntat.
Kanske det är därför jag haft lite ångest inför gårdagen?
Rädd för att inte få uppleva den. Inte få vara med om ännu en tid.
Men här är jag nu - en dag äldre.
Och jag känner mig förundrad. Tacksam.
Förväntansfull inför framtiden...
Det är en nåd att få leva.
Nåd att få finnas till och ta del av det som händer runt oss.
Om det så handlar om elände ute i världen eller regeringskris hemma i vårt land så får jag ännu vara en del av detta.
En del av allt detta som är min. Som jag hoppas jag ska kunna förvalta på rätt sätt.
Som jag vill leva helt och fullt varje dag...
Och just denna dag och stund ska jag gå ut i min trädgård och se hur den har det..
 |
| Så ser det oftast ut när jag är där... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar