borta bra...

men hemma bäst...

Vägen hem känns inte lång...

Så heter det ju så vackert och jag håller fullständigt med!
Men visst är det märkligt att man måste åka iväg för att kunna uppskatta ännu mera det som finns hemma.
Just nu känner jag mig så tacksam...

Tacksam över att få ha ett hem att komma tillbaka till. Tacksam över att få dela det hemmet med den som betyder allra mest för mig.
Tacksam för de två unga som jag fått se växa upp i detta hem.
Jag är så glad och tacksam just nu för att just jag får ha det så bra...

I min egen lilla vrå trivs jag allra bäst ändå...

Jag vet att det finns så många i vår värld som aldrig får uppleva den glädjen jag känner just nu.
Allt för många som måste fly från hus och hem för att söka sig en plats där de kan få känna sig trygga.
Som inte vill göra det men som tvingas till det för att överleva. Människor som kunde få plats i många av de hus som står tomma i vårt land.
Det enda de vill är att hitta en trygg plats att bo på.
Tyvärr finns det också allt för många som aldrig hittar den platsen...

Jag vet att jag skrivit om detta förr - men jag kommer aldrig att kunna sluta göra det!
Min bön är att jag aldrig sluta beröras av människors nöd.
Människor som precis som jag inte vill något annat än att få leva i fred och i trygghet i ett hem tillsammans med dem som de älskar.
Men som vi vet finns det allt för många som aldrig får uppleva det så...

Om jag verkligen förstod hur andra människor tvingas leva skulle jag förhoppningsvis känna ännu mera tacksamhet.
För det kunde ha varit jag som tvingades fly för mitt liv.
Nu har jag nåden att få ha blivit född i ett land där allt serveras mig nästan på ett silverfat.
T.o.m. en 3 veckors rehabilitering...

I skrivande stund sitter jag och ser på småfåglarnas iver med att äta rönnbär.
De har verkligen fått rikligt av den varan i år.
Även jag.
Vi har några liter rönnbär i frysen som vi tänkt äta under vinterns lopp. Enligt de som anser sig veta så ska 3 rönnbär om dagen räcka till för vårt dagliga C-vitamin behov.
För säkerhets skull äter jag minst 6-7 st/dag...

Långt bortom rymder vida, längre än solar går, högre än stjärnor tindra den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar lyfter sitt vingspar, klappar på himlaporten och söker sitt hem, sin Far.

Trång är all världen vida, hjälplös var jordisk vän. Själen får ro och fäste allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna, bittraste kval få ro, lär du dig blott att vandra på bönernas himlabro.

Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt, mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till guds eget hjärta den bedjandes suckar når.
(Augusta Lönborg 1895)